Press

Tiden går – hindren består

  
År 1999 tog en enhällig riksdag beslut om att utgången av år 2010 skall samhället vara tillgängligt för alla! Även för personer med någon form av funktionsnedsättning.

Men hur ser det ut idag? Hur långt har samhället kommit med att undanröja ”enkelt avhjälpta hinder (Boverkets Författningssamlig 2003:19) som trädde ikraft den 1 december 2003. Denna lag gäller alla d.v.s. både privatägda och offentligt ägda fastigheter dit allmänheten har tillträde.

Vad är då en lokal dit allmänheten har tillträde?
Receptioner och andra lokaler som riktar sig till eller används av allmänheten hos statliga eller kommunala myndigheter, på sjukhus på vårdcentraler och i skolor bör dock alltid betraktas som lokaler dit allmänheten har tillträde. Hit hör också teatrar, biografer, samlingslokaler, buss- och taxistationer, järnvägsstationer, apotek, kiosker, restauranger och affärslokaler.

Vad är då ett enkelt avhjälpt hinder? Hur det ser ut på platsen eller lokalen kan vara avgörande för om ett hinder är att betrakta som enkelt att avhjälpa eller inte.
Exempelvis kan det vara enkelt att komplettera eller ersätta 2-3  trappsteg med en ramp.
Ett annat exempel är att entrédörrar med dörrstängare skall utrustas med dörröppnare.

Väl inne i fastigheten är det hyresgästen som har ansvaret för att människor med någon form av funktionsnedsättning kan nyttja lokalen. Exempel på detta kan vara att man skall kunna röra sig obehindrat i lokalen.

Enligt Boverkets uppföljning av föreskrifterna om enkelt avhjälpta hinder har endast 50 % av fastighetsägarna kännedom om föreskrifternas innehåll.

Kommunerna har skyldighet att informera fastighetsägare och hyresgäster till lokaler dit allmänheten har tillträde om att lagen om enkelt avhjälpta hinder finns.

För oss som lever med olika rörelsehinder har bortröjande av hinder i miljön alltid varit en viktig fråga att arbeta med.

Det kan handla om allt från flera våningar till en lite tröskel eller en tung dörr. Hindren i den fysiska miljön stänger oss ute från mängder av platser där människor i allmänhet har tillträde. Vi blir då diskriminerade. Detta accepterar inte DHR

Vi anser att en framkomlig väg är att införa en lagstiftning som klassar hinder i miljön som diskriminering och som utfärdar sanktioner mot den verksamhet som inte följer lagen.


DHR (De Handikappades Riksförbund) i Västra Götaland har är uppbyggt av 29 lokalavdelningar ifrån Mark i söder till Åmål i norr med ungefär 3800 medlemmar med goda kunskaper om att leva med ett rörelsehinder.
 
Bernt Berntsson                                                          
Tillförordnad distriktsordförande                                                    
 
Roland Stegeröd
Ombudsman

2008-10-13