Projektsamarbeten
inom ramen för SHIA

Shia är en religiöst och politiskt obunden ideell förening som bildades 1981 under FN:s internationella handikappår. Shia står för Solidarity – Human Rights - Inclusion – Accessibility. (Solidaritet - Mänskliga Rättigheter - Inkludering - Tillgänglighet)

Shia består i dag av 28 svenska handikapporganisationer som är aktiva i internationellt utvecklingssamarbete. Målet för Shias arbete är att stödja det arbete som de svenska medlemsorganisationerna bedriver i partnerskap med organisatoner i Syd för ökade rättigheter, jämlikhet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning.

Under den pågående ramperioden deltar DHR i internationella utvecklingssamarbetsprojekt i Tanzania, Etiopien, Sri Lanka och Sydafrika. 

År 2010 är ett så kallat mellanår mellan två ramperioder. Under året ska verksamhet som bedrivbits 2007 - 2009 utvärderas och slutrapporteras. Mellanåret ska även användas till att nya ansökningar skrivs inför kommande ramperiod som spänner över åren 20011 - 2013 (följt av ett nytt mellanår 2014).

Den kommande ramperiodens projektsamarbeten ska inrymmas i landprogram, som är under utarbetande, inom vilket varje enskilt projekt ska rymmas idémässigt. Ramperioden kommer ha ett starkt fokus på påverkansarbete.

Förbundsstyrelsen har beslutat om en egeninsatsram på ca 100 000 kr per år för DHRs engagemang under kommande ramperiod. För alla projekt som bedrivs via Shia bekostas ca 90 procent av Sidamedel.

Nedanstående länder och projektsamarbeten är aktuella mellanåret ut:

Tanzania – CHAWATA-programmet, Teklaprojektet och Afrikanska dekaden.
Etiopien – Organisationsutveckling och uppbyggnad av kvinnovinge i rörelsehinderor­ganisationen ENAPH.
Sydafrika – Organisationsstöd till DPSA.
Sri Lanka – Stöd till DOJF och etablering av lokala föreningar av SLFRD.

Förkortningar:
CHAWATA – The Tanzania Association of the Physically Impaired
DOJF - Disability Organisations Joint Front
DPSA – Disabled People South Africa
ENAPH - Women wing of the Ethiopian National Association of the physically handicapped
SLFRD – Sri Lanka Foundation for Rehabilitation of the Disabled
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DHR i Sri Lanka

DHRs internationella partnerskapsarbete syftar i grunden till att bidra till att personer med funktionsnedsättningar i andra länder ges förutsättningar att organisera sig så som vi haft möjligheter till i decennier. Målet med att organisera sig är att därigenom ha medel för delaktighet och att påverka utvecklingen av det egna samhället så att livsvillkoren förbättras för människor med funktionsnedsättningar.

I våra projekt innebär det bland annat att vi utöver rent stöd till organisationens uppbyggnad administrativt och organisatoriskt även ger stöd så att organisationen i sin tur kan arrangera olika verksamheter för att stödja sina medlemmar till ett självständigt liv.

För att levandegöra delar av vårt arbete har vi fått tillstånd av två medlemmar i Sri Lankan Foundation of Rehabilitation of Disabled, SLFRD, att dela med oss av deras personliga historier.

  Först har vi Champika från Wellawatte i Monaragala som genom DHRs samarbetsprojekt har fått utbildning i tillskärning och sömnad, tillgång till en trehjulig handdriven cykel tillverkad av våra partners på verkstaden i Colombo, en symaskin och ett mikrolån för att kunna starta upp sin affärsverksamhet. Affärsverksamheten ska ligga utefter vägen där föräldrarnas hus ligger och där hon också bor. Hon hoppas bli självförsörjande och dessutom bidra till hela familjens försörjning med sina inkomster.

På den andra bilden ser vi Jayakodi
också han från Wellawaya, Monaragala.
Bilderna visar hans lilla ”kiosk” som han kunnat införskaffa efter ett mikrolån som han fick efter att deltagit i en kurs om grunderna i egenföretagarverksamhet.

Kiosken med alla småförpack-ningarna av varor hängande runt om på väggarna, småförpackningar eftersom det är vad fattiga människor har råd att köpa.

DHRs kontaktperson Wenche Willumsen träffade honom i november 2008 och då hade han haft sin kiosk i knappt ett år. Före dess, berättade han, hade han ”hängt” på busshållplatsen i byn hela dagarna och varit helt beroende av grannars välvilja för sin överlevnad. Han har en mycket svår reumatism med omfattande rörelsehinder som följd. Han var otroligt stolt över sin kiosk – som han även bor i också. Vänner bär honom till byns toalett någon gång om dagen, i övrigt är det kiosken han vistas i – som var förvånansvärd sval. Han har ingen el i kiosken, men telefon, som han har en granne som tar hand om över natten och laddar upp i sitt hus.

Jayakodi hade nästan betalat av hela mikrolånet på mindre än ett år och såg fram emot att ha det helt betalt för då skulle han kunna satsa större på kiosken. Wenche frågade honom vad han önskade sig mest av livet – om han fick önska fritt - och föreställde sig för sitt inre att han skulle säga – en fru eller en trehjulig bil – men nej, han sa mycket bestämt och mycket tydligt rörd och tagen – ”att få behålla mitt ekonomiska oberoende”. Det framgick med önskvärd tydlighet hur viktigt det var för honom, hur mycket förändringen betytt och hur medveten han var om alternativet… Jayakodi är en liten, mycket stor, man med imponerande utstrålning.

Även Jayakodi har godkänt att hans bild och historia får presenteras på Sidas hemsida.

Från DHRs sida ser vi att Champikas och Jayakodis förutsättningar att nu och på sikt engagera sig i den organisationsuppbyggnad som pågår i vårt projektsamarbete med SLFRD, är avsevärt större än den var när de hade vare sig arbete, försörjning eller knappt mat för dagen. Elva lokala ”brancher” – med styrelser plus en distriktsstyrelse är redan verksamma på en blygsam nivå – vi planerar att fortsätta det samarbetet ytterligare en ramansökningsperiod för fördjupning och utveckling.