Nej till utsorterande fosterdiagnostik

DHR menar, att alla människor har lika värde och detta värde är okränkbart.
En människas värde kan inte mätas i intelligens, eller om hon kan gå, höra eller se.
Varje människa är unik och människovärdet kan inte graderas.

Av detta skäl säger DHR nej till en utsorterande fosterdiagnostik/selektiv abort. Det går inte att säga: "Foster med den eller den skadan ska få leva medan foster med en annan skada bör aborteras". Genom att gradera funktionsnedsättning graderar man människovärdet. Det är inte etiskt försvarbart.
I stället för att satsa resurser på en alltmer utvecklad fosterdiagnostik ska resurser satsas på utveckling av ett samhälle där alla kan fungera på lika villkor och där människor med funktionsnedsättningar ges det stöd som krävs.

DHR tar som organisation inte ställning till "vanlig" abort. Denna abort handlar om huruvida man vill ha barn eller inte och är därför ingen handikappfråga. Selektiv abort däremot handlar om att man vill ha barn, men endast om barnet inte har någon funktionsnedsättning.

Möjligheten till utsorterande fosterdiagnostik medför att toleransen för vilka foster som ska få leva sjunker. Redan idag aborteras t ex över hälften av foster med ryggmärgsbråck, trots att dessa barn kan leva ett mycket gott liv. Den alltmer förfinade fosterdiagnostiken inklusive ultraljud gör också, att allt lindrigare skador och sjukdomar upptäcks.

Samhället måste ta sitt ansvar för denna utvecklingen och de risker detta medför i synsättet om alla människors lika värde. Risken är annars stor, att vi får ett samhälle där endast "perfekta" foster tillåts födas.